Hoffmanns äventyr på Folkoperan är en sanslöst bra uppsättning av en förkortad version av Jaques Offenbachs enda opera, som också råkar vara min favoritopera.
Scenografin är som oftast på Folkoperan ytterst kreativ och överraskande. Orkestern på tio musiker har en övervikt av blås mot stråkar Dessutom dragspel och ett stränginstrument som jag inte vet namnet på. Bitvis låter det som ett zigenarkapell eller en tangoorkester, men det passar bra i Hoffmanns äventyr. Och den förkortade versionen verkar ha lyckats behålla nästan allt det bästa. Kanske har dramaturgin dessutom vunnit på att koncentrera sig på det väsentliga.
Sånginsatserna är genomgående bra, framför allt märks den rejält tilltagna kören. Bland de utmärkta solisterna gjorde för min del barytonen som spelar Lindorf störst intryck. Kan det ha varit Johan Schinkler? Kul att man bibehållit 1800-talskostymeringen om än i fri tappning med damasker, hattar och krås. Många scener är helt sagolika. Se den, den som kan!
Recension i Expressen, SvD, DN
Andra bloggar om musik, opera, Hoffmanns äventyr, Folkoperan